Dagen före dagen.
T- minus one day.
Dagen innan dagen efter.
Tiden som kan räknas i minuter.
Den som väntar på något gott väntar alltid för länge.
Nedräkningen har börjat. Snart händer det.
onsdag, april 29
tisdag, april 28
Straffad
Vet att det är fel att kanalisera sin underliggande ilska på någon som inte har med saken att göra. Att låta någon annan ta smällen.
Men ibland blir det så. Att det undermedvetna straffar någon som egentligen inte kan rå för situationen. Idag har jag stått på båda sidor om utdelningen, den som straffas och den som straffar.
Började med att jag, naturligtvis undermedvetet och av bara farten, fick med mig en handuk från ett hotellrum. Kan inte bedöma effektfullheten att få med sig handduken, men väljer nu i efterhand att se det som en straffutdelning åt en kedja som inte kunde ordna att boende för natten. Snacka om att kasta in handuken(!), och nu är den min, rätt åt dom... Typ.
En kvart senare slog karman till. Fick då dagen förstörd, som jag fasade för igår, av en butikschef som lät sina inneboende demoner gå lös på ett oförstående mig. Detta trots att man har gjort allt i sin makt för att hitta lösningar och hjälpa till med hennes egenskapade problem. Effektfullt och effektivt att tacka med en sabbad dag.
Somliga, där jag själv ofta inkluderas, straffas omgående. När en egenfördel har blivit utnyttjad får man dubbelt straff tillbaka. Men sån är jag, gillar det mesta ändå.
Allt utjämnandes senare på dagen när ett stycke resa till Amsterdam bokades, check! Tillsammans med SR, DL, FP, J & D blir det alltså en ny efterlängtad weekendresa, i början av juni. Längtar redan!
Men ibland blir det så. Att det undermedvetna straffar någon som egentligen inte kan rå för situationen. Idag har jag stått på båda sidor om utdelningen, den som straffas och den som straffar.
Började med att jag, naturligtvis undermedvetet och av bara farten, fick med mig en handuk från ett hotellrum. Kan inte bedöma effektfullheten att få med sig handduken, men väljer nu i efterhand att se det som en straffutdelning åt en kedja som inte kunde ordna att boende för natten. Snacka om att kasta in handuken(!), och nu är den min, rätt åt dom... Typ.
En kvart senare slog karman till. Fick då dagen förstörd, som jag fasade för igår, av en butikschef som lät sina inneboende demoner gå lös på ett oförstående mig. Detta trots att man har gjort allt i sin makt för att hitta lösningar och hjälpa till med hennes egenskapade problem. Effektfullt och effektivt att tacka med en sabbad dag.
Somliga, där jag själv ofta inkluderas, straffas omgående. När en egenfördel har blivit utnyttjad får man dubbelt straff tillbaka. Men sån är jag, gillar det mesta ändå.
Allt utjämnandes senare på dagen när ett stycke resa till Amsterdam bokades, check! Tillsammans med SR, DL, FP, J & D blir det alltså en ny efterlängtad weekendresa, i början av juni. Längtar redan!
måndag, april 27
K.K.K.K
Det är inte alltid lätt när man passerar genom "städerna på K"-distriktet. Hur ska och bör man handskas med folket, och med intutionen att allt inte står rätt till. Vad ska man säga, och uppträda, för att inte vara uppröra och störa? De som har svårt för oss som kommer utifrån, svårt att lyssna på säljaren från storstan.
Sist jag passerade städerna på K, genom Kristianstad, Karlshamn, Karlskrona, Kalmar mötes man med armar i kors och total ointresse. Fördommar mot Stockholmaren. Stockholmaren mot dem.
Den här resan gick förvånansvärt smidigt, kanske K.K.K.K som smått börjar acceptera den handelsresande Stockholmaren, att han får arbeta utan motstånd. Eller så spelar de med i spelet, och raljerar bakom ryggen. Men jag gillar dem ändå. De stackars rackarna.
Undertiden småkidsen spänner musklerna sitter jag på hotellrummet och tittar på fallossymbolen, pimpad med bultar och ljus, de har kastat ut över vattnet. på bron i Kalmar
Sist jag passerade städerna på K, genom Kristianstad, Karlshamn, Karlskrona, Kalmar mötes man med armar i kors och total ointresse. Fördommar mot Stockholmaren. Stockholmaren mot dem.
Den här resan gick förvånansvärt smidigt, kanske K.K.K.K som smått börjar acceptera den handelsresande Stockholmaren, att han får arbeta utan motstånd. Eller så spelar de med i spelet, och raljerar bakom ryggen. Men jag gillar dem ändå. De stackars rackarna.
Undertiden småkidsen spänner musklerna sitter jag på hotellrummet och tittar på fallossymbolen, pimpad med bultar och ljus, de har kastat ut över vattnet. på bron i Kalmar
fredag, april 24
Skit. Bil.
Alla har nått dom är less på i vardagen, trots sol, fulla parker och glada miner, alltid är det nått man tröttnar på. Själv har jag blommande träd utanför mitt fönster som är jobbigt pollenaktiga.
Och så åker jag i en ny (skit)bil. Saker som får en att tröttna alltså.
Vet inte vad denna svenskättade bilbyggare tänkte på. Kan dom inte bygga bättre än så här, att leverera skitbilar borde vara en skam i en bransch som står på ruinens brant, att sjunka så här lågt är mot min värdighet. Ska ha vänner på besök för gudsskull, kan inte ha en bil som är byggd som den vore gjord av en kompost, en skitbil. Eller.
Skit på bilen. Men nog får det vara.
För mig är det skäl nog att överväga bilbyte. Jag har gjort mitt val. Den här bilen har gjort sitt, en fläck och du är ute mister. Vad tänkte dom på liksom, trodde de inte att jag skulle märka nått?
Vissa påstår att det var en fågel, som två sekunder efter jag gick ur bilen, körde prickskytte. På mig.
Sånt tror jag inte på. Det var nära, jävligt nära, men det var såklart bilens fel. Inte en fågels. Bah!
torsdag, april 23
Söder om söder
Klarade mig gott med att slippa äta resterna från igår, det är okey, kan acceptera att det blev en god middag med tillhörande öl och vin på en uteservering på ett av torgen. Det gör inget, I can handle it.
Idag var en kollega på plats nere i stan, Downtown. Förstår att de stackarna gillar att komma ner, här är inte vardagen densamma, som att få åka på en betald utomlandsresa på arbetstid. Välkommen till södern.
Sett ur mina ögon blir det win-win då man inte är bortskämd med att ha någon att arbeta med tillvardags. En vardag i bil är en vardag i bil även i Malmö. De får en utomlandsresa, jag någon att jobba med.
Duger gott för mig.
Kan ta det, en för teamet, överlever att få äta och dricka på en uteservering då och då.
Är sån. Gillar att äta mat. Funderar på att göra det snart igen.
Idag var en kollega på plats nere i stan, Downtown. Förstår att de stackarna gillar att komma ner, här är inte vardagen densamma, som att få åka på en betald utomlandsresa på arbetstid. Välkommen till södern.
Sett ur mina ögon blir det win-win då man inte är bortskämd med att ha någon att arbeta med tillvardags. En vardag i bil är en vardag i bil även i Malmö. De får en utomlandsresa, jag någon att jobba med.
Duger gott för mig.
Kan ta det, en för teamet, överlever att få äta och dricka på en uteservering då och då.
Är sån. Gillar att äta mat. Funderar på att göra det snart igen.
måndag, april 20
Min arbetsplats
1 down, 6 to go. Veckan ut ligger vissa farligt till. Vi räknar dagarna.
Gissa vart jag arbetar. "Här".
Är inte lika ensam som man kan tro på arbetsplatsen. Dom har rätt bra koll. Dom som ser hur man sköter och har för sig. Att fuskarbete inte förekommer. Att jag inte arbetar för fort.
På min arbetsplats har vi övervakningskameror. Fartkontroller.
Den här veckan, vecka 17, är det utökad hastighetsövervakning landet runt. Det betyder att många håller tungan rätt i mun, tittar med paranoia i blicken, med handsvetten droppandes i knät. Och hoppas farthållaren inte går sönder. Inte alla kommer klara sig, en stackars vän fick ta två smällar samma vecka vid en tidigare raid.
Sånt behöver jag inte oroa mig för. Fuskar inte på mitt arbete, självklart inte. Men räknar dagarna, 1 down 6 to go.
Utifall att.
söndag, april 19
Cykelholister
Cyklister är inte ett helt okey påfund. Jobbigt när man bor i en stad med flest utövare, stan där 30 % av resorna görs i trampande tillstånd. Nu ser jag helst att någon gör en gryningsraid och beslagtar alla dessa morodörredskap. Vill inte bli jagad över gator och torg längre.
Några är vegetarianer, andra gillar inte aspartam, vissa ogillar cyklister. Kan tyckas överdrivet, generaliserande och att dra alla över en kam. Sån är inte jag. Verkligen inte. Har aldrig varit.
Men bland cyklister finns en outsagd beef mot mig. Och jag mot dem.
Känner mig jagad, förföljd och indragen i en gigantisk kampanj. Överallt är de, cyklisterna, för att göra sig påminda. En koordinerad attack, fegt, att ge sig på den ensamme.
Även om jag inte gillar det alls, är inte jag den som är den, if you can't beat them join them. Ska titta på cykel och måste betyda att man gillar stan. För fin är den. Nu vill jag inte bli jagad längre.
Några är vegetarianer, andra gillar inte aspartam, vissa ogillar cyklister. Kan tyckas överdrivet, generaliserande och att dra alla över en kam. Sån är inte jag. Verkligen inte. Har aldrig varit.
Men bland cyklister finns en outsagd beef mot mig. Och jag mot dem.
Känner mig jagad, förföljd och indragen i en gigantisk kampanj. Överallt är de, cyklisterna, för att göra sig påminda. En koordinerad attack, fegt, att ge sig på den ensamme.
Även om jag inte gillar det alls, är inte jag den som är den, if you can't beat them join them. Ska titta på cykel och måste betyda att man gillar stan. För fin är den. Nu vill jag inte bli jagad längre.
fredag, april 17
Way American The
Drömmen amerikanska den mot påväg.
.Väg ”nowhere the in middle” amerikansk en till det få nog man kan drömmer och kisar man om.
Förlåt, mitt fel, råkade få allt baklänges.
Tidigare i veckan passerade jag på samma väg, mitt ute i ingenstans, som jag gjorde för två månader sedan. Fast från andra hållet.
Var i allmänhet som en déjà vu, och i synnerlighet som om man spelade en film baklänges.
Inte är det jag som är bakom. Verkligen inte.
Tittar man noga är det baklänges.
.Väg ”nowhere the in middle” amerikansk en till det få nog man kan drömmer och kisar man om.
Förlåt, mitt fel, råkade få allt baklänges.
Tidigare i veckan passerade jag på samma väg, mitt ute i ingenstans, som jag gjorde för två månader sedan. Fast från andra hållet.
Var i allmänhet som en déjà vu, och i synnerlighet som om man spelade en film baklänges.
Inte är det jag som är bakom. Verkligen inte.
Tittar man noga är det baklänges.
torsdag, april 16
Jag är fullt (o)normal
Jag kan inte rå för att jag hör röster i huvudet, då måste det vara fullt normalt. Eller inte. Det är nog inte helt socialt accepterat. Men det kanske sånt som kommer med tiden när man bosätter sig själv i en stad långt borta.
När jag kom hem från jobbet blev jag trött och duktigt irriterad på att grannen spelade musik högt nog att det hördes in till mig. Konstigt, den grannen brukar inte spela högt.
När jag gick in på toan hördes musiken fortfarande. Dovt, som om det kom som röster i huvudet.
Tiden gick och musiken fortsatte. Den var rätt bra, gillade det, kunde nästan nynna med.
Inte konstigt, det var min musik. Ur högtalarna och inte mitt huvud.
När jag gick hemifrån hade musiken glömts påslagen med repeat, och högtalarna på jättelåg volym. Som små små röster i huvudet.
Inte för att jag påstår att jag är fullt normal, och socialt accepterad, för det.
Än kan jag förneka rösterna i huvudet. Men kommer dom tillbaka ska jag fråga om dom vill bli min kompis.
När jag kom hem från jobbet blev jag trött och duktigt irriterad på att grannen spelade musik högt nog att det hördes in till mig. Konstigt, den grannen brukar inte spela högt.
När jag gick in på toan hördes musiken fortfarande. Dovt, som om det kom som röster i huvudet.
Tiden gick och musiken fortsatte. Den var rätt bra, gillade det, kunde nästan nynna med.
Inte konstigt, det var min musik. Ur högtalarna och inte mitt huvud.
När jag gick hemifrån hade musiken glömts påslagen med repeat, och högtalarna på jättelåg volym. Som små små röster i huvudet.
Inte för att jag påstår att jag är fullt normal, och socialt accepterad, för det.
Än kan jag förneka rösterna i huvudet. Men kommer dom tillbaka ska jag fråga om dom vill bli min kompis.
onsdag, april 15
Mikroblogg
Horreda är ett dumroligt ortsnamn.
Det är sånt man måste stå ut med i min vardag. Att skratta så man gråter.
Det är sånt man måste stå ut med i min vardag. Att skratta så man gråter.
måndag, april 13
En påsk utan påsk
En påsk med doft av glamour är över. I helgen var fyra nerresta kompisar på besök, boendes i min "student 1'a" på 32 kvm, trångt och härligt. Glammigt.
Blev inte mycket av traditionellt påskfirande. På typiskt Malmövis åts det istället falafel mest hela tiden, till lunch och middag. Och nattmat.
Lika självklart som att man dricker öl vid Möllan är det att man har sitt eget favorit falafelställe dit man tar med sina gäster. Allt som oftast slutar det med ett beroende, och ett uppvaknande med abstinens i hemstaden.
Solande på dagen och fest till sena natten. Det är nästan som att vara utomlands när man kommer på besök i Malmö, här är vardagen inte densamma. Oavsett varför man är i stan. Tror nog dom gillade det, och förstår varför jag bor i Malmö.
Efter en helg med all denna glamour, med fem personer i samma rum och dygnetruntätande av falafel, behöver man vila. Semester från ledigheten.
Blev inte mycket av traditionellt påskfirande. På typiskt Malmövis åts det istället falafel mest hela tiden, till lunch och middag. Och nattmat.
Lika självklart som att man dricker öl vid Möllan är det att man har sitt eget favorit falafelställe dit man tar med sina gäster. Allt som oftast slutar det med ett beroende, och ett uppvaknande med abstinens i hemstaden.
Solande på dagen och fest till sena natten. Det är nästan som att vara utomlands när man kommer på besök i Malmö, här är vardagen inte densamma. Oavsett varför man är i stan. Tror nog dom gillade det, och förstår varför jag bor i Malmö.
Efter en helg med all denna glamour, med fem personer i samma rum och dygnetruntätande av falafel, behöver man vila. Semester från ledigheten.
torsdag, april 9
Säkerheten först
I Malmö har vi ingen tunnelbana. Tur är väl det, annars hade jag blivit drabbad på samma sätt som jag skulle blivit om jag bott kvar i Stockholm. Att min station kopplas bort. Är det nått på gång drabbar det alltid mig, men denna gång fick dom mig inte.
Här tjatas det istället om cyklande. Man mäter ankomst och avstånd i cykeltid.
Ironiskt då jag i helgen blev stoppad av polisen i Stockholm för att de tycke det var alltför nära att jag körde på en cyklist. Om det var jag som satt på cykeln skulle jag inte heller blivit stoppad av polisen, som drummeln klarade sig ifrån, jag skulle blivit påkörd direkt. Garanterat.
I brist på tunnelbanesystem och cykelmoral fortsätter jag med bil ett tag till.
Det har inte något med lathet att göra. Verkligen inte.
Mitt högkostandskort för sjukvård är inte uppfyllt än.
onsdag, april 8
Eftersvettningar
Idag åkte den ångestframkallande borrmaskinen fram igen. Senaste användningen var med blandad framgång, mest negativ om jag får säga det själv, även om det blev fler lyckade hål än missprydande.
I två veckor har jag peppat för att borra simpla hål i gipset. Två hål i väggen. Ändå har jag skrämt upp mig själv, svettningar och nervositet vittnar om att det inte var en lätt uppgift som väntade.
Har faktiskt inga problem med att borra vanligtvis, vet hur man gör och vilken utrustning som krävs, men man får sig en törn när senaste försöket var ett misslyckande.
Packade upp alla mina, från Stockholm medtagna, sommarkläder och skor. Då bilen såg ut som att den hade varit med på en större stöldturné totalfyllde det såklart hallen. Borrningen var ett faktum.
Även om det var skakigt i början blev det bra och hyllan sitter på plats. Det var inte för inte jag sedan satt med ett nervöst och fånigt leende, väntande på att grannen skulle ringa på och säga att det sticker ut två skruvar på deras sida. Men det skulle jag bjuda på, de skulle få låna skruvstumparna, utan betalning.
Nu har jag två hål till i väggen, och ett förnyat självförtroende för hantverksarbete.
I två veckor har jag peppat för att borra simpla hål i gipset. Två hål i väggen. Ändå har jag skrämt upp mig själv, svettningar och nervositet vittnar om att det inte var en lätt uppgift som väntade.
Har faktiskt inga problem med att borra vanligtvis, vet hur man gör och vilken utrustning som krävs, men man får sig en törn när senaste försöket var ett misslyckande.
Packade upp alla mina, från Stockholm medtagna, sommarkläder och skor. Då bilen såg ut som att den hade varit med på en större stöldturné totalfyllde det såklart hallen. Borrningen var ett faktum.
Även om det var skakigt i början blev det bra och hyllan sitter på plats. Det var inte för inte jag sedan satt med ett nervöst och fånigt leende, väntande på att grannen skulle ringa på och säga att det sticker ut två skruvar på deras sida. Men det skulle jag bjuda på, de skulle få låna skruvstumparna, utan betalning.
Nu har jag två hål till i väggen, och ett förnyat självförtroende för hantverksarbete.
tisdag, april 7
Shoe in box
En resa kan betala sig på många sätt och ge många intryck.
Den största upplevelsen får man genom en skokartong.
Adidas Superstar V 8. Kan alltid motivera inköpen för mig själv,
men frågor undanbedes...
Den största upplevelsen får man genom en skokartong.
Adidas Superstar V 8. Kan alltid motivera inköpen för mig själv,
men frågor undanbedes...
måndag, april 6
Staden utanför mitt fönster
Önskar det fanns ett uns av charmig dekadens över att göra en kvällskörning från Stockholm till Halmstad efter jobbet. Att man kunde säga att man glider till västkusten och hänger lite, kanske för att festa in påsken på vattnet, med solen över skärgården.
Men det gör det inte. Inte ens lite. Bor, förvisso, i ett hotellrum på våning 8 med utsikt över Halmstad.
Här sitter jag och tittar ut över staden och känner mig lite säljaräcklig.
Reser halva landet runt, åker fin bil och bor på hotell i olika städer, äter mat ute och träfffar mycket folk. Men säljer för det, säljer lite av mig själv.
Fast det gör ingenting. Resan ner, och genom landet, var underbart fin. Molnfri himmel med stor kvällsol på ena sidan och månen på den andra. Med tomma bilvägar. Nästan som terapi.
Alla har sin egna favoritterapi. Terapi på soffa [framför tv'n], terapi på rulle [smälla bubbelplast], terapi på burk [fest på stan]. Och terapi på väg [åkandes bil på tomma vägar].
Det finns aldrig charmig dekadens, bara charmig terapi.
Men det gör det inte. Inte ens lite. Bor, förvisso, i ett hotellrum på våning 8 med utsikt över Halmstad.
Här sitter jag och tittar ut över staden och känner mig lite säljaräcklig.
Reser halva landet runt, åker fin bil och bor på hotell i olika städer, äter mat ute och träfffar mycket folk. Men säljer för det, säljer lite av mig själv.
Fast det gör ingenting. Resan ner, och genom landet, var underbart fin. Molnfri himmel med stor kvällsol på ena sidan och månen på den andra. Med tomma bilvägar. Nästan som terapi.
Alla har sin egna favoritterapi. Terapi på soffa [framför tv'n], terapi på rulle [smälla bubbelplast], terapi på burk [fest på stan]. Och terapi på väg [åkandes bil på tomma vägar].
Det finns aldrig charmig dekadens, bara charmig terapi.
lördag, april 4
Självkännedom
Det finns faktiskt det som är tryggt och skönt med att bli äldre. Man vet vad man känner, fungerar och reagerar, behöver, tycker och tänker.
Att man redan i förväg vet att man kommer utföra några av de sju dödsynderna. Och inte bry sig. Man vet ändå att man kommer göra det, att man behöver det.
Det här var en helg då, beroende på hur man blir betraktad, tre av synderna bröts. Högmod, Girighet, Frosseri är dom alla klassade att vara en synd. Det är så det går när man gör stan som man bör, med shopping dagen lång, mat och dryck i massor, festande till sena natten.
Detta till trots att jag är gammal nog att veta hur man fungerar och reagerar, tycker och tänker. Är inte rädd att visa vad jag känner.
Och veta att jag behöver mina nya sneakers.
Att man redan i förväg vet att man kommer utföra några av de sju dödsynderna. Och inte bry sig. Man vet ändå att man kommer göra det, att man behöver det.
Det här var en helg då, beroende på hur man blir betraktad, tre av synderna bröts. Högmod, Girighet, Frosseri är dom alla klassade att vara en synd. Det är så det går när man gör stan som man bör, med shopping dagen lång, mat och dryck i massor, festande till sena natten.
Detta till trots att jag är gammal nog att veta hur man fungerar och reagerar, tycker och tänker. Är inte rädd att visa vad jag känner.
Och veta att jag behöver mina nya sneakers.
Bortamatch
Inatt sov jag inte hemma. Tänkte under Stockholmshelgen inkvartera, efter att i vanlig ordning bjudit in mig själv, hos föräldrarna. Klassiskt, barnaktigt, sova hemma. Men det gjorde jag inte.
Utan att jag själv tvingade på mig, hotade, eller tilltog annat obskyrt tilltag, erbjöd FP sin lägenhet inne i stan då han själv är på resa. Som ett lägenhetshotell i autentisk miljö, fast gratis, men utan tv. FP har ingen tv, han är sån. Vad gör det med en utsikt över stad och vatten, gemensamt är att vi har tågspår utanför fönstret som gör mig trygg. Jag gillar stan.
Nu ska jag ut och köpa en sistaminutenpresent till födelsedagsfirande mamma. Jag köper alltid presenter i sista minuten, med paniken i hasorna, oftast slutar det istället med något till mig själv. Vet hur det kommer sluta idag, med dyra sneakers i en påse. Jag är sån, sneakers köpare.
Utan att jag själv tvingade på mig, hotade, eller tilltog annat obskyrt tilltag, erbjöd FP sin lägenhet inne i stan då han själv är på resa. Som ett lägenhetshotell i autentisk miljö, fast gratis, men utan tv. FP har ingen tv, han är sån. Vad gör det med en utsikt över stad och vatten, gemensamt är att vi har tågspår utanför fönstret som gör mig trygg. Jag gillar stan.
Nu ska jag ut och köpa en sistaminutenpresent till födelsedagsfirande mamma. Jag köper alltid presenter i sista minuten, med paniken i hasorna, oftast slutar det istället med något till mig själv. Vet hur det kommer sluta idag, med dyra sneakers i en påse. Jag är sån, sneakers köpare.
torsdag, april 2
Turnéplan
Idag har jag haft nöje och nytta, inte kombinerat, men efter varandra.
Nöjet var roligare än nyttan. Nyttan var tråkigare än nöjet. Vill hellre ha nöje än nytta. Nyttan var tomt och innehållslöst, nöjet var livligt och roligt.
Imorgon ska jag ut på turné. Lika uppdelat blir det här. Först nöjet med en kompishelg i Stockholm. Sedan nyttan med 35 timmars arbete, och köra 150 mil transportsträcka, på två dagar. Först nöje sedan nytta.
Ändå vill jag ha mer nöje och nytta. Och ska sluta svamla.
Nöjet var roligare än nyttan. Nyttan var tråkigare än nöjet. Vill hellre ha nöje än nytta. Nyttan var tomt och innehållslöst, nöjet var livligt och roligt.
Imorgon ska jag ut på turné. Lika uppdelat blir det här. Först nöjet med en kompishelg i Stockholm. Sedan nyttan med 35 timmars arbete, och köra 150 mil transportsträcka, på två dagar. Först nöje sedan nytta.
Ändå vill jag ha mer nöje och nytta. Och ska sluta svamla.
onsdag, april 1
I Malmö. Där jag bor
En pizza, till solnedgången, på kajpromenaden i Västra Hamnen.
Underbart härligt.
Dessförinnan köpte jag en påse kläder, en påse att ställa i hallen när man kommer innanför dörren, hallutfyllnad.
En tischa blev dagens inköp. Nu fattas bara nya sneakers. Gillar och saknar nya sneakers, har hittat en specialutgåva på nätet. Men inte skulle jag heller?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
