Önskar det fanns ett uns av charmig dekadens över att göra en kvällskörning från Stockholm till Halmstad efter jobbet. Att man kunde säga att man glider till västkusten och hänger lite, kanske för att festa in påsken på vattnet, med solen över skärgården.
Men det gör det inte. Inte ens lite. Bor, förvisso, i ett hotellrum på våning 8 med utsikt över Halmstad.
Här sitter jag och tittar ut över staden och känner mig lite säljaräcklig.
Reser halva landet runt, åker fin bil och bor på hotell i olika städer, äter mat ute och träfffar mycket folk. Men säljer för det, säljer lite av mig själv.
Fast det gör ingenting. Resan ner, och genom landet, var underbart fin. Molnfri himmel med stor kvällsol på ena sidan och månen på den andra. Med tomma bilvägar. Nästan som terapi.
Alla har sin egna favoritterapi. Terapi på soffa [framför tv'n], terapi på rulle [smälla bubbelplast], terapi på burk [fest på stan]. Och terapi på väg [åkandes bil på tomma vägar].
Det finns aldrig charmig dekadens, bara charmig terapi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar