Eftersvettningar

Idag åkte den ångestframkallande borrmaskinen fram igen. Senaste användningen var med blandad framgång, mest negativ om jag får säga det själv, även om det blev fler lyckade hål än missprydande.

I två veckor har jag peppat för att borra simpla hål i gipset. Två hål i väggen. Ändå har jag skrämt upp mig själv, svettningar och nervositet vittnar om att det inte var en lätt uppgift som väntade.
Har faktiskt inga problem med att borra vanligtvis, vet hur man gör och vilken utrustning som krävs, men man får sig en törn när senaste försöket var ett misslyckande.

Packade upp alla mina, från Stockholm medtagna, sommarkläder och skor. Då bilen såg ut som att den hade varit med på en större stöldturné totalfyllde det såklart hallen. Borrningen var ett faktum.

Även om det var skakigt i början blev det bra och hyllan sitter på plats. Det var inte för inte jag sedan satt med ett nervöst och fånigt leende, väntande på att grannen skulle ringa på och säga att det sticker ut två skruvar på deras sida. Men det skulle jag bjuda på, de skulle få låna skruvstumparna, utan betalning.
Nu har jag två hål till i väggen, och ett förnyat självförtroende för hantverksarbete.