Danke schön, Berlin.

Är tillbaka i Malmö efter hårda dagar i Berlin. En stad som aldrig sover, en stad som bjuder in till ett dekadent leverne.

Historiskt fasansfulla platser, shoppingmöjligheter i massor och oändliga promenader på dagarna .
Festande från tidig kväll till tidig morgon. Varje dag. Dekadans. Inte undra på att man behöver semester från semestern när man kommer hem!

Trots nätternas festande i stad och höga tak hölls ett högt tempo på dagarna. Berlin har många stadsdelar, de flesta helt olik den andra och det är klart man gillar det. Beroendeframkallande!

Härnäst är det Stockholm som hägrar. Kanske inte helt lika galet i Skandinaviens huvudstad som tyskarnas dito. Men det duger för mig. Det är en stad som kan bjuda om den så vill, som upplevs bäst när man själv inte bor i den.

Kontinentalt

Igår i Köpenhamn. Imorgon Berlin. Det är så det går när man näst intill bor på kontinenten.
Blev en härlig heldag med SS i Köpenhamn. Mat, shopping och Metallica på kvällen! Grym konsert med bra tryck trots, och inte helt förvånande, dumfulla danskar. Ett släckte i sig själv som gör att man kan förneka sitt mänskliga delaktenskap för mindre.

Imorgon bär det av Berlin för en resa med DG, ML, CH, och RO. Härligt att komma iväg till nya miljöer, ny i Berlin som man är. Tidigt morgonflyg dit och sent kvällsflyg hem, allt för att maximera vistelsen och får mest smäll för pengen i stan med sin blandning av nytt och gammalt, kulhål i fasaderna, obegänsat antal affärer och ostängbara nattklubbar. Awsome!

Är det semester så är det. Skönt att ligga slappa, gärna i solen, men gillar att röra på mig och hitt'på saker.
Det är nu jag har min tid att träffa folk jag försummar annars. Det är nu andra får dras med mig som aldrig förr. Sad but true, snart dyker jag säkert upp hos dig!

Fyra familjer på två dygn

Jag har för svårt att sitta stilla, utan sol i stan, det blev inga lugna dagar i Malmö. Bjöd, i vanlig ordning och bokstavligt talat, in mig själv och satte autopiloten på Oknö till CH (och HL) med stora familjen.

Mycket trevligt för en person som inte har någon skam i kroppen. Som den jobbiga kusinen från landet som tränger sig på eller självaste Ernst Kirsteiger för den delen. Bjuder in sig själv till en annan familj och håller låda. God mat, trevligt sällskap och husrum. Perfekt start på semestern!

Idag på tillbaka vägen stannade jag till för en upprepning. Åkte in på en avstickare vid Hasslö till bardomskompis JT med familj. Tre små knoddar vid en strandtomt är som en sommar idyll ur en bok.

Ett dygnsresa i social kompetens kan behövas, idag är det jag som är bjuden på middag hos en familj jag inte har träffat sedan tidigare. En social kameleont ska bekänna färg och klara beskyddande frågor.
Ska på middag hos SS med familj.

En resa i Malmö kan få en att hamna i de mest oväntade situationer.
Och inte helt oväntat är det jag som ramlar rakt in i dem.

Inte ensam jag inte

Bara så folk inte tror att jag sitter i en stad utan något att göra. Jag har fullt upp tack, sneakers finns det gott om och gör mitt bästa att köpa varenda en!

Jag är duktig på att glömma saker. Som att min hall hatar mig. Men det får den gott tåla.

Min dag i Malmö

En dag på jobbet, som i Växjö ovan, kan vara slående lik en kväll hemma i Malmö nedan. Ändå är det så olika.

Hela våren igenom har jag på grund av- eller rättare sagt tack vare- arbetet kuskat runt i landet mest hela tiden. Städer med likhet utan dess like. Har man sett en har man sett dom alla.

Och jag gillar det! Älskar att se platserna och träffa människorna. Ensamheten när man kuskar runt i en bil, från ett hotell till ett annat, för sig själv är slående hård. Inget för alla.

Samtidigt förtjusande, det finns något i det som tilltalar en rastlös person med upptäckarbehov. Något som gör att tiden rasar iväg trots att den nästan står stilla. Pirret, kittlingen, när man kommer till något nytt är beroendeframkallande. Som jag behöver.

Nyligen passerades ett halvårs boende i stan. Malmö. Ensammast i stan är jag inte längre, har SS vid mig, och SH festar med mig.

Men nu känns det att man har varit borta från vännerna man hade runt hörnet, för en öl mitt i veckan, fika till helgen eller en middag med drink på stan. Någon att dela det vardagliga med. Dom små sakerna som man saknar. Tiden när man ses nu värdesätts desto mer, när man väl träffas är det på riktigt och jag länktar dit. Kontraster är vad det är.

Nu är det välbehövlig semester som hägrar. Tar en paus från arbetsresandet några veckor, varvar ner och träffar dom saknade. Tar igen förlorad tid.

Först några dagar i Malmö, första gången som jag flyttade hit som jag har flera dagar att bara vara på, vara ledig och glida runt och göra ingenting.

Sedan blir det upplevelser! Vad sägs om Metallica i Köpenhamn med SS, en resa till Berlin med grabbarna, och självklart, dagar i Stockholm. Träffa alla jag träffar för lite och saknar för mycket.

Sedan är jag på't igen. Malmö, resorna, hotellen, toppar och dalarna, precis som jag gillar. Stannar i Malmö även dagarna, veckorna, månaderna, framöver, och tar det som det kommer.

Det är fortfarande i Sverige. Malmö där jag bor.

Frukostkock

I dag har jag ätit frukost. Hemmafrukost med yoghurt, macka, juice och kaffe. Ett drös med massa vuxenpoäng uppställt på ett bord. Det händer aldrig och är nu mätt så jag mår illa.

Ska fortsättningsvis äta den vanliga frukostdieten, innehållandes tre mycket enkla ingredienser.
Espresso + espresso + espresso. En trippel espresso och jag är hemma.


Trippel espresso om da´n gör magen glad.

Fantasivärld

"Bättre sent än aldrig" och andra smörigt bortförklarande meningar kan folket därute dra i massor för uteblivna saker.
De kan köra med vad de vill. Själv är jag aldrig hemma. I mitt liv finns ingen normalitet någonstans. Som det ska vara.

Morfin är bra skönt, men hjälper föga. Bara så du vet. Hostan från förr fortsatte att vara stark som en björn, starkare än rygg och revben som föll likt ett korthus. Fick akut boka en tid hos kiropraktorn och bunkra upp med ett gäng smärtstillande. Junky de lux.

När man redan är inne i det, varför inte fortsätta. Som att äta en halvtaskig yakiniku och totalkraschamagen också? Grisig pensionärshosta, rasad rygg och revben, och trasig mage.
Släng på någon 15 timmars arbetsdag och parkeringsböter på 700 kr och man är inne i bubblan där allt snurrar även med ett medicinberoende på anständig nivå. Det går bra nu!

När jag drar på roadtrips genom landet händer det saker, underbara och härligt roliga ögonblick. Lyckligtvis tillhör en massa disasters inte vanligheterna.
Som när jag oanmäld dök upp som en överaskning på födelsedagsfest hos kompis IL, shoppingrundor, människor i massor, solande i nya parker och strålande vänner.
Små fragment som gör att man klarar resandet, utan att det sjunker under ens värdighet.

Är jag tillbaka i stan, ett Malmö i oväder. Lika bra att det regnar ut nu för om en vecka är det jag som är bye by från allt vad jobbresor heter. Årets överjävligt behövliga semestersommar är inom räckhåll!