Dubbelbubbla

Min dag i Malmö, not, det här är en liveblogg från soffan hos SR och DL. Över helgen lever jag som en turist i huvudstaden.
Här dricker man underbara drinkar, äter ljuvligt och umgås med härliga vänner dagarna i ända. När man lever som en turist existerar inte vardagen, men vad gör det, alla behöver sin verklighetsflykt.

Vardag var det då inte igår. Solande i en park, affärer på stan, drink på ett torg men framförallt en trevlig middagskväll, nischad asiatiskt-tiki-tema, med MG. Tack för att du visade min nya favoritmat!

Idag är det söndag och morsdag, då ska även mamma få smaka på mitt turistliv. Middag på söder står på tapeten.

Kan man inte få leva så här hela tiden, i en tillbakalutad bubbla utan måsten, det blir inte en vardag i det. Aldrig. Typ.

Ska bara, ska bara

Hela dagen har jag konstant legat steget efter, mycket som ska planeras, styras upp och om. Telefonsamtal som ska ringas, bil som ska packas och väskor som ska fyllas.

Vid en närmare titt i kalendern för kommande period visade det sig att jag skulle vara ute på resande fot, borta från Malmö, i två och en halv vecka.
Två Stockholmsresor, möten i antal hålor och en weekendresa till Amsterdam står nerkladdade på dagarna framöver.
Bara kläderna för detta skulle betyda ryggskott, tänk då alla sneakers som ska med också!
Lyckades styra om ett möte och på så sätt frigöra en dag. En dag för hemfärd, myspys, snabbtvätt, omlokalisering i väskan och sen iväg igen.

Jag bor på gatorna. Blir nu borta två och en halv vecka, minus en dag. Bara.

Det går bra nu

Ska nog inte skola om mig till dietist, det skulle vara att dra skam över en hel yrkeskår, för näringslära by robana kan betyda chips, dipp, lakrits och öl. Och man slutar inte innan allt är slut. Professionell ätstörning på hög nivå.

Det finns reserver att bygga på, igår blev det en elva timmars arbetsdag, utan någon mat varken före eller undertiden. Så kan det gå när man är tvungen att gå hemifrån brottsligt tidigt på morgonen, och glömmer pengarna hemma.

Ja, jag vet, det går bra nu.

Trygghet

- "Det vanliga?"
- "Ja tack"
- "och vatten till?"
- "Tack"

Skönt med en falafelmiddag efter tolv timmars arbete. Skönt att onödig kommunikation inte behövs och beslut måste tas. Om jag skulle behöva tänkt mer än ett steg till skulle jag somnat på disken. Nu slapp jag den pinsamma tystnaden som kan uppstå när man däckar och ligger dräglandes på disken. Det pinsamma beteendet.

Tröttheten skapades längs underbart fina västkusten, upp och ner, till Falkenberg via Halmstad.
Fint väder och härliga människor kan få den längsta dagen att kännas kortare.
Imorgon är man på't igen.

Psykbryt

I en halvtimme har jag jagat årets första blodsugare, modell deluxe.
Jag vann. Men det var en tuff match, det ska erkännas, sitter här skakande, kräkfärdig och kliandes över hela kroppen. Det är påfrestande att jaga något som kan försvinna spårlöst.

Där kan han/hon/det ligga, med ett sprattlande ben, och fundera på vad som gick fel. Vad som hände när tiden stod still och tidningen svingades i luften.

robana vs. flygas = 1-0

One of a kind

Brukar inte ha alltför många förutfattade meningar, har själv viljan att göra nya saker och ta utmaningar.

Kan kanske vara petig med maten, inte överdrivet, har trots allt i modern tid lärt mig äta tex teriyakikyckling, pesto, mozzarella och räkor mm. Men petigheten ligger där latent i det undermedvetna.

Vet inte om det är namnet på restaurangen nedan, 'Bada Bing', eller det faktum att man har valt att använda sig av en pistol i loggan som får petigheten att reagera. Eller så är det en kombination.

Nu ska det inte sägas något om Bada Bings mat för jag har inte provat. Men jag tar det. Tar en statistisk petighetssmäll och håller mig till pistollösa mathak även i framtiden.

Och i smyg diggar jag ställets coola attityd!

Assistans

Jag behöver en ny kreditkortshållare, min nuvarande fungerar uppenbarligen inte som den ska. Deffekt som den är.

Behöver en ny hållare, inte en sån där som gör att man har flera kort i fickan, det skulle bara vara värre. Jag behöver en korthållare, en personlig assistent som håller korten stenhårt och utom räckhåll för långa armar!

Osmidigt att köra en oplanerad 'shop til you drop' helgen innan löning. Så härligt dumt, så härligt behövligt. Vem är det som påstår att man inte kan köpa sig glädje, för stunden.
Det är ju alltid på de oplanerade rundorna när man inte har några pengar som man gör dom bästa fynden. Lika bra att gå loss och man får sakerna man vill ha.
Shopping må inte vara den billigaste sysselsättningsdämpande man kan hålla på med men bör ändå klassas som de mer hälsosammare. Frisk luft och behövliga saker i samma veva. Mycket bra!

Var tvungen att komma ut och glida omkring, titta i affärer och dricka kaffe på favoritfiket, bara vara. Känna på stan.
När man är i Malmö utan någon som kan stoppa en kan det sluta hur som helst. Som med massa kassar i handen. Vissa sitter på biblioteket, någon planterar blommor, andra sysselsättsshoppar.
Jag vet vad jag gör helst.

Hemma på gatan

Tillbaka på gatan igen, min gata. Fick häromdagen mitt jobb definierat, av CH, som att jag bor i bilen och jobbar längs gatan. Charmigt, men är nog näst intill beredd att hålla med och är nu tillbaka på min egna.

Efter att vaknat i ett mulet Västervik lyckades jag fullborda konstycket att köra vilse, trots köranvisning via navigator, i en väldigt liten stad. Vet inte vart skulden ska läggas men någon gång måste ju även en gps ha fel.. faktiskt.. och denna gång var den fel ute.. typ. Någon hade lagt in fel adress. And I deny everything!

Efter fadäsen i föregående stad bar det av snett neråt, och inte utför som tur var, via Vimmerby, Hultsfred -kan man nu säga att man var på Hultsfred 09?- och Växjö ner till Malmö igen.
I Malmö kan man till Västra Hamnen köpa med sig kina take away ätandes till solnedgången som ingen annan stad. Vill påstå att det är den bästa västra-hamnen-köpa-med-sig-kina-take-away-och-äta-till-solnedgången staden.
Hann åtminstånde få i mig mat och luft innan jag la mig på soffan och tömde påsen lösgodis och en flaska cola. Det är sånt man gör på min gata.

Tidsoptimist

Trots regnig natt klarade bilen en resa, bak i tiden, till Västervik. Här bor man på Stadshotellet beläget på Storgatan, men vad skulle passa bättre, det är som man gjorde förr!

Västervik är en fin stad, om än i litet format, med vatten runt om. Det är hårt att resa till nya städer och vara helt utelämnad, att komma till nya platser och göra egna stadsvandringar. Att inte veta vart man ska äta maten och dricka sitt kaffe. Jättejobbigt, verkligen, men jag anmäler mig som frivillig. Är rätt macho.

Lämnade bilen för stunden och tog en rundtur på stan för att titta på sevärdigheterna. Stan verkar göra det mesta för att få turister att känna sig hemma, kämpar hårt att behålla kontakten med omvärlden. Tryggt.

Storgatan, som sig bör.

Västervik är omgiven av vatten.

Tack. Men jag tänkte stanna över natten åtminstånde.

Låt mig vara, jag bor i Malmö!

Även Metallica gillar Västervik, uppenbarligen..

Livets ironi

Man får lära sig att bearbeta rastlöshet efter bästa förmåga när man flyttar sig själv till en ny stad. Som att åka tvätta bilen.
Från ensamhet. Till ensamhet, jag vet, men bra terapi och nu är bilen ren.

Förlåt. Jag sitter och ljuger. Bilen var ren, i fem minuter. För Tydligen var jag inte tillräckligt rastlöshetsbotad. När dörren stängdes hemma började det spöregna. Yepp yepp, let's do it all over again. En annan dag!

Jag är inte den som är den. Jag skrattar åt det och tar imorgon min regnvåta bil, som tur var luktar betydligt bättre än motsvarigheten till hundar, ut på nya äventyr. Ska göra en tidsresa, bakåt, till Västervik-tiden.

Falfelstammis

Har genomfört ett av mina högprioriterade mål som nyinflyttad i Malmö. Jag är stammis på stället som gör godaste falafeln i stan.

Som stammis behöver jag bara nicka på frågan "det vanliga?". Enkelt och bekvämt.
Glöm stämplar och annat trams som wannabeklubbarna håller på med. Här får jag extra mycket varje gång!

Det gäller vara noga med urvalet på vilket ställe man vill slå sig in som stammis. Att dom vet vem man är och vill ha, och får det varje gång. Klassas sedan länge som stammis på en kvartersrestaurang i Brommaplan- Stockholm. Och nu falafeln i Malmö. Ställen som är noga utvalda, det är viktigt. Faktiskt.

Semesterstad

Efter min egna resa i förra veckan, när jag var i Stockholm, tog jag på torsdagen med mig de reslystna stadsborna SR och ML med på en Malmöweekend. Båda med egen agenda för resan, tillsammans gjorde vi det mesta.

Långhelgen har bjuit på allt och inget, skumt väder och en sprucken agenda, men det är dom små sakerna som gör att Malmö inte är som andra städer. Att det är som att åka på semester när man kommer till Downtown.

Som när jag officiellt blev utsedd till stammis på falafelhaket. Att den närproducerade ölen från andra sidan sundet smakar mycket godare i den lokala parken. Eller shoppingen i skrytbygget till galleria. Att köttet på Mando Steakhouse smälter underbart gott i munnen. Lilla Torg's många uteserveringar, där vissa är skönare, andra stekigare än steakhouset- ett riktigt kanongäng. Verkligen.
Helgen avslutades med en söndagsbrunch på ett av mina favorittorg innan det var dags för resenärerna att bege sig mot flyg och tåg. Tillbaka till vardagen i vardagslivet.

På Mando gömde vi kött i magen

Rätt plats rätt tid

Igår checkade jag in på nästa boende på Stockholmsturnén. Tur det.
Denna gång bor jag på ett av de centrala hotellen i city, bredvid en Svamp. Skönt. Inte för att de andra övernattningarna, hos min familj och SR & DL var dåliga, men för att dom slipper vara med mig.

Halvtimmen efter en trerätters middag var avslutad på en italienare i närheten blev jag magsjuk. Jätteroligt när man sitter i sällskap med kollegor från övriga Skandinavien och vidare utgång är planerad.
Skitkul, bokstavligt talat(!)

Kan med gott samvete säga att det är rätt skönt att bo centalt, och inte hos någon annan, att man får bo på hotell. Just nu.

Boende i Dalen

Inte nog med jag är tacksam för behövligt boende, skön säng och trevligt sällskap. Är även glad för att jag inte kom försent till jobbet. Det är dom små sakerna som gör hela skillnaden
Nu vill jag inte kalla SR och hennes pojkvän DL för små saker, snälla som dom är, när det ses till att jag inte kommer försent till jobbet. Att försovningen inte blev mer än en timme.
Hade först satt larmet på en timme försent mot tilltänkt uppstigningstid, dessutom var det inte aktiverat. Härliga måndag.

I hetsen att komma iväg, som jag gjorde på 17 min inklusive dusch, glömde jag lämna ett par av mina skor. Förlåt.
SR behöver nya shooz och hon hade kanske blivit glad med ett par av mina, men jag glömde. När man behöver nya sneakers så behöver man nya sneakers. Nu blev det inga och skyller det på den sköna sängen. Men får förhoppningsvis istället bjussa tillbaka på boende när dom besöker Downtown, Malmö.

Hur som helst är jag tacksam att jag kom upp "i tid" för trafiken såg inte direkt ut som nedan, nu ikväll, samma sträcka var i morse fullsmetad med bilar. Storstad som det är. Kanske är en turist, men mig lurar man inte för jag kan stan, och dess smitvägar!
Bra morgonkombo, och tur i oturen, gjorde att jag ändå var bland de första på jobbet, great success!


Sköna Sköndal by night.

Alternative sleeping

Det är viktigt med en bra och skön säng, ergonomsikt riktig, som gör att man vill sova länge.
Det här är vad jag får sova på hos min familj, en spjällsäng, tack.
Nu är det mer som ett straff som håller mig uppe fast jag är trött.

Så farligt är det faktiskt inte med "spjällsängen", klarar mig gott över natten. Bara jag som är bortskämd med en förrädiskt skön säng hemma, i Malmö, och lallar runt bland södra Sveriges fluffiga hotellsängar.

Bortskämd är inte ett ord som vanligtvis är förknippat med mig och ska pallra mig över till indiesängen i hörnet! Som musikens Alternative- avskalat men ändå rogivande. Goodnight Stockholm.

Självförsäljning

Grattis Skåne! Alla får en del av Robert, vet att ni längtar, längtar lika mycket som ni ångrar det efteråt. Grattis.

Kalenderstudierna börjar ge resultat. Är nu nere på två stycken.
Någonstans där inne finns en Stockholmsresa inplanerad, i helgen, men dessförinnan är det lördagsarbete som gäller. Brukar sälja ut mig själv så det är inget ovanligt.

Evolutionteori by me

Ledsen att säga det, men någon måste ta upp det till ytan, att människan kommer uppenbarligen aldrig att utveckla motståndskraft att utveckla skavsår. Skavsår på vänsterfots tår. Synd, för det gör ont. Like hell.

Det är bara galna personer utan vett och ranson som skulle få för sig att tänka tanken att det är bättre att utrota källan för skavsår på vänsterfots tår. Bara galna personer, förstått?! Nya skor är ju ett botemedel mot folksjukdomar, som ha-begär, botemedel för stunden.

Note to self: Nya shooz kan få dig att vilja kräkas av smärta..
.. Dumt bara att jag inte kom på det innan jag stötte i tån med köttsåret i en hård pappkartong!

Nybörjarotur

Det blir inte som planerat första gången. Det vet man innerst inne. Men full av förväntan, första gången, tror man det ska bli underbart och fint som ljuv musik, men blir snarare halvtaskigt och konstigt.

Första gången man åker till sandhamn tror man att det ska bjudas till från den bästa sidan, att man ska få så där fantastiskt underbart och fint som man längtat till. Men så blev det inte, för det var första gången. Var kanske för mycket begärt att tro att vädret från helgen skulle hänga kvar, att det skulle vara härligt glimrande soligt ute på vattnet. Nu blev det istället mulet, småspiksregnade och ett trasigt Play Station 3. Kast.
Men vi var förberedda och hade åtminstone med oss en ansenligt mängd stämningshöjare på flaska med oss ut. Alkohol löser en del och underlättar för stunden och fram till dagen efter. Då infinner sig även en form av seghet.
Trevligt var det ändå, roligt att få träffa och vara med kollegorna, i avslappnad miljö.

Andra gången brukar bli bättre, även om det inte är på toppform vet man vad det handlar om. Nästa gång på Sandhamn kommer bli härligt underbart.

Gammalt bort, nytt in.

Vilken jedrans smäll, hörde du, verkligheten var bortkopplad i flera dagar.
Blir rejält pådrag när man får en ny bil levererad, Volvon var ju smutsig och förbrukad, och när man har kompisar på plats i stan. På finsightseeing i stan som alla älskar.

Helgen bjöd på och spenderades med, förutom bilupplevelsen, på underbara uteserveringar på torgen, underbart väder vid stranden, underbar falafel i stan, underbar shopping i affärerna och underbara sommarstäder i finförorten. Inte undrapå att alla gillar Malmö.

Tidigare i veckan fick man åter användning för det utvecklade ordbajseriet, förmågan att prata sig ut situationer och hantera olika personer. Som trafikpolisen.
Det har varit nära några gånger men denna dag hann dom ifatt. Och utan tvekan blev det ett stopp.
Tydligen hade mc-polisen anmärkningar hastighetstolkningen, vilket jag naturligtvis tyvärr inte kunde instämma i. Inte skulle jag köra för fort, det måste varit de andra som körde för långsamt. Eller hur?
Efter ombedelse om att anpassa sig till gruppen, att köra som skyltar visar, fick framfarten fortsätta utan repressalier. Tycker snarare att de andra ska anpassa sig efter mig.

Tror jag ska byta karriär, inte som psykolog eller förespråkare, men som analytiker. Börjar bli duktig på kalkylerad riskbedömning...

Sitter nu på ett hotellrum i min tidigare hemstad och väntar på morgondagen, måndag. En måndag med möte och arbete, siffror och planering, med kollegor och chefer. Med mat och dryck för ett kompani. På Sandhamn. Väldigt jättetråkig måndag.

Kunde inte acceptera att behöva köra en Volvo med fågelskit. Under ens värdighet. Ut med det svenska skåpet och in med det tyska loket.