onsdag, september 30

Minnesvärt

Är ute på resande fot igen på de ensliga skogsvägarna. Behöver det denna gång, mer än tidigare, för att skingra tusen tankar som snurrar och fokusera nya.

Har varit en känslomässig berg-och dalbana till helvettesvecka som kommer ta tid att reda ut. Ibland måste man stanna upp i vardagen och fatta beslut om det svåra. Känna efter och vara ärlig, smärtsamt och jobbigt, men nödvändig för att läka såren i längden.

Efter resa på ändlösa vägar i regn och rusk är jag nu framme i Stockholm, hos familjen, för miljöombyte och arbete.
Möjlighet till att samla tankar och minnen.

fredag, september 25

Här sitter jag med en påse lösgodis. Och ett glas Cola över/på/i mattan. Kan naturligtvis inte bete mig som folk, men är oandra sidan inte van att sitta still och försöka slappna av.

Veckan har spenderats på ändlösa vägar och genom sömniga städer. Möten i små städer och större orter. Gillar det, upplevelserna man får, oväntade ögonblick och situationer man ramlar rakt in i bara för att man råkar befinna sig middle in nowhere vid rätt stund. När man har en släng av (o)sund nyfikenhet!

Mat på syltor som sätter magen på prov. Eller varför inte s
altad nota- på Jensens bøf- 10 kronor för ett glas vatten med motiveringen att man får dricka hur mycket man vill (wtf!)- är dansk mentalitet när den är som bäst.
Men tar det onda med det goda, på det stora hela är det bara ironiskt och sätter sina spår det med.

Nått som inte är ironiskt är hösten. Nu har den skånska snålblåsten som kan vara överförjävlig kommit, gillar det inte alls. Inte alls.

tisdag, september 22

Gör om, gör rätt

Igen?! Kan ni låta mig vara, tack! Nu tar jag det här personligt.
Tillhör gruppen människor som är går på nitar om och om igen. Det är jag det. Något händer, tiden går och man tänker inte mer på det, sedan smäller det till.

Idag var det dags ännu en gång, på lunchen. Tänkte jag skulle ge
Statt i Gislaved en ny chans. Jo tack, gick sådär. Milt sagt. Hur ska man kunna bete sig som en vettig människa när magen tokstrejkar efter en lunch lagad av någon som fuskarbetar lika mycket som en hantverkare?

Nu får de för fan en gång för alla se till att den överblivna sommarjobbaren till kock blir omplacerad till returglastvätten! Omgående.

Längs väg 27, det är sannerligen inte i storstan man härjar för tillfället.
Som en klassisk tidsresa -2år.


torsdag, september 17

Lugnt var det här

Hemma i Malmö är det lugna gatan och inte så mycket som händer. Skönt med omväxling!
Efter de senaste veckornas hetsresande och inkvarterande på diverse hotellrum är det underbart att få arbeta lokalt på hemmaplan för en vecka. Bara glida runt på stan, nåja, men åka runt på möten och slippa transportsträcka på 30 mil för att komma dit.

Och äta malmöfalafel! Ska ju se till att återta min status på haket, att kunna beställa med en nickning och få vad man vill ha. Nu ligger vi i träningsläger för en stor falafel med stark- och vitlöksås, utan gurka, och ett glas vatten till. Idag blev det en till och tror jag snart har etablerat mig på stället igen!

Veckans höjdpunkt var annars besöket på en elektronikaffär, där jag har haft min mobil inlämnad på reparation för femtioelfte gången och vill häva mitt köp för att få pengarna tillbaka.
- De ville byta den mot en begagnad.
- Inte jag.
Kom igen, inte kunde dom veta vem dom hade framför sig, en snackpåse till säljare fintar man inte bort i första taget.
Slutade med kontanter i handen.
Lugnet är åter, rena lugna gatan.

lördag, september 12

Bortglömd

Tillbaka i Malmö! Abstinensen har varit enorm, inte bara efter staden som sådan, för det som är som görs bäst här- raka vägen till falafelhaket.

Naturligtvis lika bra som vanligt och klarar vilka högt ställda förväntningar som helst. Dock märktes det med all tydlighet att jag har varit borta för länge då jag inte klarade mig med den nickande hälsningen för att få det vanliga! Blev tvungen att påminna om vad rullen ska innehålla.. Inte helt okey men ska bli ändring på det framöver, ska livnära mig på den underbara falafeln vardag!

När man är ute i landet finns det inte mycket som kan mäta sig med rulle falafel för 25 kronor från Möllan. Har en näve kvitton från hoper med restauranger från tre veckors resande, i tre huvudstäder, men inte mycket som kan mätas med detta digra hantverksarbete. Den vida kända Malmöfalafeln.

onsdag, september 9

Sluet i tunneln

Nu klarar jag inte många dagar längre. Inte bara att jag nästan har varit på tre veckors jobbresa när det det är dags att vända hemåt, till Malmö, i slutet av veckan.

Kan inte bete mig som folk ute på stan, fönstertitta och vända hem. Nej, i vanlig ordning är det ekonomin är det som tar mest stryk. Sist var det syster som jagade med mig ut, och hem med en påse skor.

På fredag får det vara nog. Hem till mitt. Hem till SS. Hem till inga mer resor. Tack.


tisdag, september 8

Förortshäng

När man väl har fått en säljare innanför dörren kan det vara svårt att bli av med dem...
Passade på att förlänga min arbetsplats ut i södern, för en heldag med, och vara sällskap till, den rastlöse. Ute i förorten sitter/ligger/hoppar fotopererade SR, där en gångtur till lokala cafét blir till ett äventyr som får vilken fallskärmsjägare som helst att bli avundsjuk.

Stannade länge nog för att få inblick i en småbarnsfamilj. SR, DL och 3-åring. Från blyga blickar vid dagishämtning, via förtroende från 3-åringen att leka med favvosakerna till en godnattkram från densamme. Är en kameleont som smälter in varstans!

Det är de små ögonblicken som gör helheten och skiljer sig från vardagen. En trevlig dag!

söndag, september 6

Oups, I did't again. Again

I cut of a piece of my finger! Igen. Den här gången behövde jag inte åka in till sjukhuset för att sy fast fingerbiten, men smärta och blodutgutelse kom jag inte undan. Ännu en gång var det vänster hand som fick ta smällen och dämpa knivbladet.

Jag skulle vilja gå så lång och påstå att frukostätande är direkt livsfarligt. Att en ouppskuren fralla kan ha direkt skadlig påverkan och inte alla lika hälsosamt som trenden med frukost låter påstå!

lördag, september 5

Säkerhet

Konstigt det här med pass och dess funktion, trodde de var till för att säkerställa identitet mm vid resor mellan olika länder. Tydligen inte.
De behövs inte alls. Moneyspenders.

Här sprang jag och köpte ett provisoriskt pass utan att behöva använda det överhuvudtaget.
Säkert vs Enkelt. Enkelt vs Säkert

Hemma

Berlin var som det var i sommras. Intensivt.
Då var det mest kultur och fest, nu mest jobb och pest.
Galet trött, i klass med svimfärdig, designhotell till trots.


Nu är jag hemkommen, till familjen, och tittar på fällsängen som erbjuds. Man anpassar sig fort, den känns lika lokande nu som den kändes avlägsen inatt.




tisdag, september 1

Smakar så kostar det

Provisorisk pass 's elegant og vakkert. Rosa og lyse.
Hvilke kostnader tydeligvis en formue.

Oj, förlåt. Kan sluta med norskan nu. Man kan ju inte ta språket allvarligt för fem öre. Hur skulle man kunna när dom pratar som en mindre utvecklad femåring...

Man ska ta seden dit man kommer, brukar vara noga med det, så visst var det inga konstigheter att betala 360 NKR(!) för en sketen lunchbuffé. Det går ju bra nu, Norge är ett riktigt kanonland.
Men att ta seden med sig hem är inget jag brukar sysla med, någon måste ha manipulerat systemet.

Ska det verkligen behöva kosta 960 SKR för ett provisoriskt pass?! Nog för att man ska skämmas men måste dom jävlas med en också.. för 960 kr kunde jag nästan flyga t-r/t Malmö och hämta upp mitt egna pass. Men det här är ju rosa och blir en berättelse i mängden.

Imorgon väntar Berlin, men tydligen väntar det inte alltför länge. Ska gå upp vid 5-tiden. Klockan är snart 23 och jag har inte packat klart. Om Berlin bara kunde ha väntat lite längre!