.Väg ”nowhere the in middle” amerikansk en till det få nog man kan drömmer och kisar man om.
Förlåt, mitt fel, råkade få allt baklänges.
Tidigare i veckan passerade jag på samma väg, mitt ute i ingenstans, som jag gjorde för två månader sedan. Fast från andra hållet.
Var i allmänhet som en déjà vu, och i synnerlighet som om man spelade en film baklänges.
Inte är det jag som är bakom. Verkligen inte.
Tittar man noga är det baklänges.
1 kommentar:
Det verkar ju onekligen som att du har för mycket tid för dig själv när du börjar skriva åt fel håll... Orka! Hihi
Skicka en kommentar