300 mil och där mellan var man tillbaka i Stockholm. För födelse- dagsfirande i en härlig och fantastisk rolig kväll! Mat och fest med en väl vald mängd alkohol, födelsedagsfest av klassiska mått. Nu är man alltså 31 år, gammal och jävlig, trött och bitter- OR NOT, I'm still going strong.
Oavsett timmar bakom ratten, byfånar och dageneftersvettningar är det alltid släkten som är värst. Eller syster rättare sagt. Självklart skulle hon göra som en själv, skära fingret i bitar tillsammans med frukostfrallan. Familjehistorian upprepar sig, check!
Efter omplåstring på sjukhus, utan stygn, bör fingret- åtminstone-
bli bättre begagnat.
3 kommentarer:
Jag röstar för att hela familjen Andersson blir fråntagna sina knivar och andra vassa redskap.
knivskarp analys! ;-)
Såå jävla vitsigt asså! Ni är faktiskt inte betrodda med knivar. Jag skulle nog lita mer på att Hampus skulle hantera kniven bättre, och mer försiktigt, än du och din familj ;)
Skicka en kommentar