Livets ironi

Man får lära sig att bearbeta rastlöshet efter bästa förmåga när man flyttar sig själv till en ny stad. Som att åka tvätta bilen.
Från ensamhet. Till ensamhet, jag vet, men bra terapi och nu är bilen ren.

Förlåt. Jag sitter och ljuger. Bilen var ren, i fem minuter. För Tydligen var jag inte tillräckligt rastlöshetsbotad. När dörren stängdes hemma började det spöregna. Yepp yepp, let's do it all over again. En annan dag!

Jag är inte den som är den. Jag skrattar åt det och tar imorgon min regnvåta bil, som tur var luktar betydligt bättre än motsvarigheten till hundar, ut på nya äventyr. Ska göra en tidsresa, bakåt, till Västervik-tiden.