Vad gör man när man inte vill titta på Postkodmiljonären, Let's dance, Så ska det låta, eller Navy CIS och America's funniest home video? En fredagskväll för sig själv, ingen kompis i stan och utan festpengar?
En delikat uppgift i ensamhetens tecken.
Lösningen heter 'Ensambio'. 'Ensambio' är lite av motsatsen till dem som har dubbelsäten längst bak i salongen, hånglandes och gud vet vad, eller de som går med det stora kompisgänget.
'Ensambio' må låta, och kännas, lite av det mest patetiska man kan göra. Men vad kan, och ska, man göra? Faktum kvarstår, det går en film du vill se, ensam i stan, och vill inte titta på tv hemma.
När man går på bio ensam, 'Ensambio', spelar man med de stora registren i kroppen. Nervöst innan man går in, och när man sätter sig, men en härlig känsla därefter. Som att man har smusslat in sig själv på en hemlig tillställning och infiltrerar i lönndom. Outsidern som har kommit in i stora sammanslutningen.
När filmen var slut var uppdraget slut. Ensamheten är inte lika ensam och farligt är det faktiskt inte.
Kasta sig in i obekvämlikheten och flyta med. Sån är jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag funderar på att gå på ensambio ikväll! Varför känns det fel att göra det??
Bio är ju ett ställe förknippat med delad upplevelse, i dubbel bemärkelse. Väl i salongen är det lugnt och rätt skönt- i ditt fall lär dessutom kvällen högst troligtvis sluta skönare än förra gången.. Do'it! :-)
Det är väl inget fel/konstigt med ensambio. Det är ju inte som att man är supersocial med nån under själva biobesöket ändå...
det är inte själva filmupplevelsen som är det "jobbiga", det är innan man går dit (och lite efter), den delade glädjen som saknas.
+ det känns som alla stirrar. Dom asen ;-)
Skicka en kommentar