I Malmö känner alla alla

Igår var jag ute för första gången sen flytten. På mitt vanliga manér bjöd jag in mig själv till någon annans uterunda.
Det är sånt jag gör, bjuder in mig själv, och tur är väl det. Som ny i stan måste man helt enkelt tvinga på sig själv på någon annan för det ska hända något.

Den som fick agera värld för kvällen blev CH's kusin, SH, och hennes kompis S.
Satte ribban direkt när jag mötte upp dom på en uteservering vid Möllan, på ett lika robert-typsikt-sätt som vanligt.
Slå ut en flaska öl över bordet. Isen var bruten.

Redan tidigt i samtalet fick jag förklarat att jag kommer få uppleva och förstå hur litet Malmö egentligen är. Att alla känner alla och man stöter på varandra titt som tätt. Och visst är det litet, man kan lätt ta sig överallt utan vidare problem, men det är ju trots allt "tredje rikets största stad".

Efter ett par öl på uteserveringen och löst snack blev det vidare utgång, till en hårdrock/punk klubb med Sex Pistol tema(!). SH och S gillar punk och sånt. En lätt ovan miljö men roligt att kunna få se lite mer "udda" ställen också, ställen jag inte skulle gå till själv. Även det är en egenskap, lyckas alltid hamna i oväntade och nya situationer. Ibland bra och ibland dåligt. Det här var roligt.

När det var dags att gå hem och vi kom ut på stan insåg jag ganska direkt att det inte var fråga om att lalla runt efter en buss hem. För vart finns närmsta busshållplats för 6'an?! Mitt i natten.
Vinka till mig en taxi. Har åkt malmötaxi en gång tidigare.
Med samma chafför!
I denna stad har alla en personlig chafför som står redo på gatan när en tur önskas. Detta var inte första gången, har hänt andra tidigare.

Jag som trodde det skulle ta en tid innan jag fick uppleva hur litet Malmö är.